Carolines dagbok

Då var det Valborg igen, och solen skiner lite disigt nu på kvällen. Sista dagen på månaden, och nu är det verkligen vår!

Idag har vi varit lite halvslöa och mest småpysslat inne, bytt lakan, småstädat, mm. Pim var på fotbollsträning i förmiddags, vilket han tyckte var skoj, jag tog mig ett varmt bad, maken har planterat om tomater, vi har gått en promenad. Till middag blev det spaghetti med köttfärssås, mums!

För övrigt går det upp o ner med cippanvändandet, ena dagen använder jag den lite men ofta, nästa inte alls, den tredje dagen en gång men länge, så det varierar mycket. Försöker dock ha den på lite då o då.
Jobbar en del med min trädgårdssida, som utvecklas hela tiden, och mer kommer det bli ju längre våren framskrider.

Nepp, nu ska jag krypa i säng och läsa lite! Kram på er alla ute i cyberrymden!

En kär vän är borta…

Idag blev jag tvungen att ta det svåra beslutet att avliva Hugin, en familjemedlem sedan 29/7-97

Hugin var världens goaste katt, som kom till oss som kattunge (f-22/5-97), och som älskade att lata sig, äta god mat och bråka med Barbus…

Vi hade märkt avmagring och tappad matlust sedan 1 månad, och nyligen kände jag en knöl i hans mage. Men han var ändå pigg nog att äta en aning, röra på sig och gå ut en gång om dagen. Trots det var det stor skillnad i övrigt, då han mest låg och vilade o dåsade….

Hos veterinären i morse fick jag bekräftat mina farhågor, inoperabla tumörer i bukhålan… Då jag o maken redan tidigare hade kommit överens om att Hugin inte skulle behöva lida om det var obotligt, så fattade jag ganska snabbt beslutet om avlivning. Men det var j-ligt jobbigt…. Usch vad jag grät där och efteråt…

Men han kommer tillbaka sedan i en urna, för jag vill begrava honom, och ha en minnesplats över honom.

Trots allt var han inte bara en katt, utan en kär medlem av familjen.

Tur att vi har Barbus att trösta oss med……

Sorgsen Caroline

Jag har märkt att det är många bloggare och nätvänner som antingen pausar eller har slutat med sina dagböcker. Ärligt talat så känner jag samma sak, har ingen större lust att göra så mycket mer med mina hemsidor, eller besöka andras sidor o skriva i deras gästböcker.
Så nu blir det enbart dagboken som uppdateras någon gång då och då, och om något annat ändras här eller på mina andra hemsidor, så kan ni läsa om det under ‘Nytt’. Ligger lågt ett tag nu, energin och orken är borta. Ljudvärlden omkring mig är inte kul för tillfället, så cippen struntar jag i. Tänker ta vara på mig själv först och främst, resten får vänta.
Vem vet, en vacker dag kommer livslusten tillbaka……

Idag har vi åtminstone firat min mor, som fyller år, och det gjorde vi genom ett restaurangbesök på lunchrestaurang. Jag köpte presenter i form av handvårdsprodukter och fina doftljus. En blomma fick hon oxo.

Just nu är jag så j-a cipptrött! Ljuden låter jobbiga (obs, ej höga, bara jobbiga) även på svagaste läget, och jag gillar inga ljud överhuvudtaget just nu. Struntar i cippen helt just nu…. Talet ska vi inte tala om, det låter som gröt och skräp….

Tror det blev för mycket med 4 intensiva dagar med mycket ljud och prat och lyssnade (först TSS-kurs i helgen, sen konferens om ci må-ti). Känns som om jag aldrig kommer orka med ci-världen…..

Det mesta känns som pest och pina, och jag känner press att försöka komma ut i arbetslivet igen, men jag vill inte just nu! Dock är jag ju sjukskriven ett tag till , vilket jag är tacksam för.

Är på väg rakt ner i en dalgång som är så j-a djup, orkar inte med mig själv eller något annat….. Sitter mest och ugglar vid datorn eller dvd-filmer, läser eller bara sitter….Det känns som om man är i en bubbla och som man inte kan ta sig ur, man försöker lite håglöst banka på ytan, men det går inte sönder…Håglös, det var ett bra ord att beskriva hur jag känner mig just nu. Vet inte vad jag vill…. Därtill är jag ständigt trött, känner mig aldrig pigg….

Dessutom har jag fått förhöjd tinnitus igen, och ökad fibromyalgivärk, båda hörs/känns dygnet runt. Värken är speciellt jobbig, då jag spänner mig pga min nuvarande situation.

Har nu haft en slö slappardag hemma idag, efter 4 intensiva dagar. Först då TSS-kurs i helgen, sedan konferens om ci månd-tisd….*puh* Känns att jag har fått koncentrera mig mycket några dagar, huvudet är tungt och jag är trött. Jobbigt att avläsa en massa föreläsare, varav några på engelska!*puh* Men det var givande det oxo, många nya ansikten, men jag stötte även på även gamla veteraner från Sahlgrenska.

Orkar inte berätta så mycket om konferensen, mer än att det handlade mycket om barn med ci, utveckling på forskningsfronten, utveckling av implantatsystemen, pedagogik i undervisningen av barn med ci mm.

Pratade en del med MedEls representanter, som hade utställning där (så även de övriga fabrikaten), och har nu fått veta att den nydesignade processorn kommer under första kvartalet 2006. Helen Österlin, som jag mailat en hel del med både före och efter operationen, var oxo med där, så vi pratades vid en hel del, kul.

Är lite cipp-trött just nu, tycker ljuden är lite jobbiga, men det kan bero på att den varit på så mycket de senaste dagarna. Får hoppas det blir bättre snart.

Senare på kvällen samma dag:

Ja, nu har jag förberett det mesta inför TSS-kursen på Katrineberg i helgen. Det ser ut att bli fint vårväder, så jag kommer försöka vara ute och ta kort på rasterna, ev ta en längre promenad när tillfälle ges. Ska bli kul att träffaveteranerna från dessa kurser, som sker en helg/termin, och har pågått flera år
nu.

Har även packat reservbatterier och nödvändiga attribut till cippen….*ler*

TACK för alla gratulationerna i gästboken, det värmer! Och visst blir man glad när sådant här händer!

På morgonen:

Jösses amalia!

Min sida har valts till april månads sajt på Topp 50 Tjejsajter!
Ojoj, det trodde jag aldrig! Kul att man blir uppskattad på det viset. Nu blir jag ju stolt som en tupp,  juh….*tuppkammen växer….*S*

Så här lyder motiveringen:

”Cochleaimplantat, vad är det frågade jag mig första gången jag fick syn på ordet. Ett mycket intressant ämne som Caroline berättarom, på grund av sin medfödda hörselskada och senare operation som var tidigare i år.

Hon berättar om sin barndom och hur det var att vara gravt hörselskadad under skoltiden som inte alltid var så lätt med stojiga barn runt omkring sig.  Senare om läkarbesök och operation som leder till att hörseln kommer åter. I sin dagbok skildrar hon sin vardag plus att man kan läsa en speciell hörseldagbok… Välkomna in till Caroline.”